Fast sången pajar den första.

The Royal Tenenbaums är en film som jag uppskattar väldigt mycket för dess förmåga att ange stämningar, bildspråket, den lakoniska humorn och musiken. Här är en av de bästa scenerna, i mitt tycke naturligtvis.

Låten heter These Days och har tolkats av ett oändligt antal andra artister. Den skrevs av Jackson Browne när han  var endast 16 år gammal. Det är dock Nicos version som hörs här, sången finns på hennes platta Chelsea Girl. Jag tycker att Nico sjunger fulsnyggt, hon har en stark röst men det låter som om hon hela tiden är på väg att försvinna bort i fel tonart. Dessutom var hon tyska. Som om det inte vore nog så var hon en av de där människorna i kretsen kring Andy Warhol som hade svarta polotröjor och fyrkantiga glasögon. Det förtar dock inte att det är en fantastisk sång.

Jag gillar scenen särskilt för det sätt som Wes Anderson använder musiken i sina filmer, jag tycker att detta är briljant. Liksom familjens introduktion till tonerna av Hey Jude och falken flyger iväg. Lyssna på tystnaden när Alec Baldwin slutar prata, den är överväldigande.

http://youtube.com/watch?v=bl6FbeoXeHQ

Så här kan man förstöra en scen, eller ge den en helt annan innebörd.

http://youtube.com/watch?v=GYdzHjnyClc

En kommentar

  1. Gonzo

    Jag måste säga att jag gillar musiken bättre i den andra, men sjöofficeranra som så stiligt marscherar i takt i bakgrunden känns lite malplacé. De passar mycket bättre in i den första versionen.Intressant iaktagelse?

    Gilla

  2. Tanten

    Hm, intressant… Jag hittar ingen källa nu, men ett ex som samlade på alla former av vital kunskap berättade att han i Leonard Cohens självbiografi hittade förklaringen till Nicos märkliga sångstil. Tydligen ska hon ha varit nästan döv, helt på ena örat och med bara 25% hörsel på andra. Därav hennes mycket karaktäristiska glidande i tonarterna.Spännande om det är sant.Leonard Cohen var, enligt självbiografin (och exet), ohälsosamt fixerad vid Nico och stalkade henne under en period. Hon lär ha blivit tvärförbannad.

    Gilla

Lämna en kommentar