S kan vara lite påfrestande ibland. Jag minns ett samtal för länge sedan. Det handlade om förmågor, vilka vi skulle vilja ha och varför. Ni vet, ungefär som när man dagdrömmer om absolut makt för en dag och så vidare. Någonstans i samtalet sa jag:
– Jag skulle vilja ha fotografiskt minne.
S (som alltid är så otroligt kvick, jag hatar honom) svarade:
– Det har du ju redan men din slutartid är alltid så långsam.
Mitt mästerliga mothugg blev:
– Du… Du… Din slutartid är… Öh… Amen du då? Med din… Öh…
– Så ja, andas djupt.

Nu i efterhand vet jag inte om hans kommentar var sådär klockren, det finns säkert luckor i resonemanget men det gör inte så mycket, det var en bra snärt. Ni förstår ju själva att det inte är förenat med framgång att börja diskutera förutsättningarna för dissen och så att säga dissikera (fniss) skämtet, då ligger det säkert ett annat artillerianfall i beredskap.