Vad jag vill se är hela programserien om 9A. Det är fantastiskt bra TV. Med bra TV förstås att det är lockande, spännande och smaskigt. Inte att det är utvecklande. Det kan vara minst sagt stigmatiserande att bli utpekad som sämst i Sverige. Förhoppningsvis sker det en rekordartad bättring och eleverna fylls med ett nytt självförtroende. Det är en utmaning men det går. Två av mina vänner startade fakultetsambassadörerna på Lunds universitet. Sällan har jag stött på två människor som brinner för något så mycket som Sandra Moradi och Johan Hagenfeldt, deras arbete har gett direkt resultat på de skolor som de har engagerat sig i och de har blivit belönade med både elever som snart har tagit sin högskoleexamen och stipendium från Anna Lindhs minnesfond. När jag, Gonzo och Johan en gång var i Malmö för att käka lunch så kom det fram en ung tjej till Johan och tackade honom för allt. Det var bland det finaste jag har sett sen jag genomgick min pubertet.

Nåväl, dags att flamsa till det lite. Vad jag verkligen vill se är 9B. Att man samlar kanske tre av Sveriges mest oengagerade lärare till en väldigt duktig klass och kör den i botten. Krossar deras livsvilja och släcker gnistan i deras ögon. Det hade varit must-see-TV. Man åker till Sveriges bästa högstadium, väljer ut den mest högpresterande klassen och slänger in dem i en rostig industrihall med en massa slammer. Ingen frisk luft, mycket damm och gamla läromedel. Sen väntar man fyra månader och ser om någon försämring har skett. Kanske lite som Battle Royale, vem vet? En pitch som kan gå igenom.

En tagline hade kunnat vara:
Din klass hamnar på dass.

– Du… Din uppsats Johan…
– Ja?
– Den är skit.

Snabbt klipp till någon lärare som sitter och spelar nätpoker och groggar på arbetstid.

Fast det kanske är så här redan i dagsläget. Och det är ju inte roligt.