Till er som har blivit sålda på Sawyer i LOST, ta en titt på den här musikvideon med Aerosmith. 3 minuter och 23 sekunder in i videon gör han entré. Låten, Cryin’, är i och för sig helt OK så man kan ju titta på videon av den anledningen också.

http://www.youtube.com/watch?v=1HD3Sqlcm3o

Cryin’ är den låt som för mig bäst definierar hur MTV såg ut på det tidiga 1990-talet med VJ:s som var superkändisar och musikvideor som snurrade i evigheter. Cryin’ är också den låt som tog Aerosmith från föräldrarna till barnen när en helt ny generation blev Aerosmithfans genom skivan Get A Grip. Alicia Silverstone var med i sammanlagt tre Aerosmithvideor, den sista tillsammans med Liv Tyler i videon till Crazy. Liv Tyler fick rollen i musikvideon utan att hennes släktskap med Steven Tyler upptäcktes.

Nåväl, den genomsnittlige läsaren av den här bloggen är ett under av skarpsinne och god smak. Därför har hon eller han för länge sedan konstaterat att Cryin’ är baserad på Johann Pachelbels Kanon och giga i D-dur. Tanken är att tre fioler ska spela samma melodi med två takters förskjutning. Jag gillar Trace Bundys tolkning bättre.

http://www.youtube.com/watch?v=N9to1auUNTk

Andra låtar som baseras på Pachelbels stycke är In med bollen i mål, Go West, I C U When U get there (fast Coolio samplar den helt och hållet), Don’t Look Back in Anger, den ryska nationalsången samt den där djävla examenslåten som nästan lyckades förstöra den för mig. För mig förknippas den för evigt med en regning sommar med min far i  f.d. Östtyskland 1991 och ändlösa köer på en dålig motorväg.