Den senaste bilolyckan som inte går att slita ögonen ifrån är Ken Rings blogg. Det här är på väg att gå riktigt illa. Ken bloggade tidigare på Rodeo men slutade där eftersom han kände sig begränsad i vad han fick uttrycka. Anledningen till att han fick sluta var en uppmärksammad krönika av Linna Johansson. Han fortsatte istället på blogg.se och ansluter därmed till sådana storheter som eh… Snaskefar et consortes.

Den uppmärksamme läsaren har för länge sedan upptäckt att jag länkar till honom i länklistan. Det kan hänföras till den förtjusning jag har att blanda högt och lågt. Det är därför vi umgås förresten, C och Gonzo.

Nu kom jag från ämnet, saken är den att Ken börjar lite charmigt med att berätta om sina barn, sin vårdnadstvist i generella ordalag, berättar lite om sina turnéplaner och lägger upp lite klipp på sina egna låtar. Sen blir det väldigt märkligt eftersom han fortsätter att slåss med Linna Johansson. Det är inte snyggt. Men det är underhållande. Det går inte att titta bort, förutsatt att man inte är mogen då förstås. För det är ganska barnsliga påhopp, fult språk och krystade argument. Åtminstone från det ena hållet.

Ken Ring är som MC Hammer – Too Legit to Quit. Sällan har jag haft så passande tillfälle att använda Pink Floyds uppmaning till Syd Barrett, Shine On You Crazy Diamond!

Uppdatering:

Det verkar som om att Ken Kiprono Ring har lösenordsskyddat sin blogg per den 6 februari kl. 15.00(-ish). Det kanske är lika bra. Det är inte meningen att vuxna människor likt jag själv ska gotta sig åt den här nedåtgående spiralen.