Min vän Fredrik var en mycket lovande fotbollsspelare när vi växte upp. Som tur var så började han umgås med oss så vi kunde snabbt ta ur honom det. Andra saker blev viktigare, att lära oss, att bilda oss, att utmana varandra, att bara kunna sitta och hålla käft i en solnedgång en varm sommardag.

Fredrik var som sagt väldigt duktig och hade en given plats i startelvan i A-laget. När vi började komma upp i åren då man kanske börjar flytta på sig och söka sin framtid på ett annat ställe så valde Fredrik att läsa historia i Växjö. Han meddelade tränaren sina planer i god tid innan sommaruppehållet och i augusti gick flyttlasset om jag minns rätt. Vi åkte till Växjö och installerade honom i den nya lyan. Jag var vansinnigt avundsjuk eftersom jag själv skulle bo hemma ett bra tag framöver, åtminstone på helgerna.

En tid senare var det dags att fira vår vän Sotiris som fyllde 20 år. Naturligvis kom Fredrik hem till den festen. Samma vecka hade tränaren för A-laget fått nys om Fredriks hemkomst. Han frågade om Fredrik kunde tänka sig att hoppa in och spela. Fredrik tackade vänligt men bestämt nej, hans enda anledning för att överhuvudtaget komma hem var ju för att delta på festen, något som hade omöjliggjorts om han hade valt att spela. Laget förlorade matchen, tränaren pekade ut Fredriks frånvaro som den orsakande faktorn i förlusten.

Då ska vi se, en kille som har slutat spela för klubben kommer hem enbart för att fira en av sina bästa vänner blir anklagad för att tappat matchen. Ordagrant stod det "Fredrik valde att festa istället".

Rationalisering i all ära, visst har jag hört om sneda biljardköer och hemmadomare men det här tog priset. Menade han att just den här möjligheten hade varit bra att ta fasta på eller menade han att varje gång som det var match och Fredrik istället pluggade i Växjö var dömd att förloras? Det är ju ett utmärkt sätt att stärka någons självförtroende när man tillskriver denne en stor betydelse för laget men det var inte så fredrik tog det. Det var sista gången han pratade med någon ur klubbledningen. Det är inte så behagligt att bli utpekad som ett ansvarslöst partydjur i pressen direkt. Fredrik är också mycket principfast och har nog inte förlåtit dem ännu, även om det har gått över 10 år sedan händelsen. Hans far som hade utmärkt sig som en av de mest drivande ideella krafterna i föreningen avslutade omedelbart alla sina uppdrag.

Jag minns det som den första gången jag på allvar funderade över förlusthantering och hur man använder alla faktorer utom de relevanta för att förklara ett bakslag. Småaktigt och riktigt, i brist på ett bättre ord, töntigt.