Det är väldigt många saker som gör mig lycklig, Vissa är väldigt enkla och rimmar väl med min simpla trälnatur, andra saker är mer avancerade och handlar då ofta om att saker har passat ihop på precis rätt sätt. En sak som gör mig väldigt glad är något som jag är med om ganska ofta faktiskt. Det handlar om att sammanföra olika vänner.

Det kanske inte framgår så ofta men för mig så är vänskapen nästan det viktigaste som finns, någon kallar den för kärlekens vardag och det är något som jag helt och hållet har tagit till mig. Vänskapet är för mig så viktigt att jag kan bli mer ledsen över ett svek av en vän än av hjärtesorg som härrör sig från otukt bedrivet mot det täcka könet.

Jag var på en stor fest i lördags och jag hade många vänner där, de blandades upp och åtminstone fem, sex av mina vänner hade aldrig haft med varandra att göra innan. Antingen blev de presenterade för varandra av mig under kvällen eller så kom de gemensamt fram till att jag var en gemensam nämnare. Alla sade till mig – utan undantag – att de hade haft väldigt roligt och att de verkligen gillar varandra. Det har också skett i en del andra sammanhang förra året. De gjorde detta utan att bli ombedda att lämna ett yttrande till mig, en av dem hade faktiskt till och med frågat mig innan middagen om hennes bordsherre var vettig. Jag svarade absolut ja, jag fick idag höra att jag hade haft rätt med råge.

Jag tar det som en kvalitetssäkring av vännerna. Det skulle ju kunna vara så att jag uteslutande väljer vänner ur en viss kategori eller att de är extremt likformade, så är inte fallet vilket nog alla mina vänner kan skriva under på. Snarare tror jag att hur olika mina vänner än är så har de vissa grundläggande egenskaper som är ett måste, De är varma, de är roliga, de är pålitliga, de är stöttande, de är utmanande (inte slampiga utan intellektuella, fast inte C då förstås). Sådan kan man vara vem man än är. Jag är glad att det finns så många människor i mitt liv, från alla håll och kanter.