Det är jättetråkigt att Heath Ledger har gått bort. Jag räknade honom som en av de bästa skådespelarna i sin generation, som vanligt är det mycket svårt att avgöra vad min åsikt spelar för roll i sammanhanget. Jag är övertygad om att han sörjs djupt, med rätta, världen över. Jag är säker på att vi går miste om en karriärsutveckling som skulle ha saknat sitt motstycke under kommande årtionde.

Jag gillade hans charm i The First Knight, jag gillade hans återhållsamma skådespeleri i Brokeback Mountain. Särskilt scenen när Gyllenhaals änka ljuger om hur hans älskade har dött och man ser på Ledger att han vet men att han spelar med i teatern.

Jag hade satt mycket hopp till Edward Norton. Jag trodde att han skulle bli vår tids unge Pacino, han höll inte (även om han gör en lysande insats i Kingdom of Heaven). Norton är dessutom lite för gammal. Matt Damon? Mjeh… Det är som sagt jättetråkigt att Ledger är död. Det som är ännu mer tråkigt är de konspirationstankar som formar sig i mitt sinne.

Den nya Batmanfilmen kommer att uppleva en marknadsföringsextravaganza utan dess like. Den kommer att nämnas i samma andetag som Ledger under en rejäl tidsperiod framåt. Den kommer att följas av dödsfallet under sitt triumftåg över världen och jag är övertygad om att den kommer slå alla möjliga rekord. Man kommer att tala om symboliken och de underförstådda i Ledgers mörka karaktärstolkning. Det kommer att analyseras och debatteras, alla kommer att tycka, skriva, sjunga och skrika.

Jag är lika övertygad om att det sitter en eller två kostymer i Burbank som är djävligt nöjda med sakernas utveckling.