Jag och Måns Tosing stod och pratade med tjejkompisar till oss båda. De malde på om hur väl de känner varandra och hur synkade de var. De gav lama exempel, de skrattar tydligen på samma ställe, har samma smak när det gäller musik och andra meningslösa beröringspunkter. Wow… Ni är båda förtjusta i syre.

Vi märkte genom telepati att det äntligen var dags att släppa fram storsläggan. Till saken hör att vi tillhör den skara som då och då övar in skämt som vi framför som en duo i lite festligare sammanhang. Ni behöver inte tacka oss. En god gärning är en belöning i sig. Vi hade länge väntat på att få använda skämtet att vi är så tighta så att vi avslutar varandras måltider. Det är roligt eftersom man väntar sig att det ska vara meningar, inte måltider.

Jag och Tosing gav varandra BLICKEN. Det var dags att sätta dem på plats, det var dags för det tunga artilleriet. Def con 2. Jag började:

– Jaha, men Tosing och jag är så tighta så att vi avslutar varandras…

Tosing improviserade fram:

– Samlag!

Vilket i princip är sant.