Min svensklärare har egentligen fler anledningar att frukta mig. Under julen tittade jag lite på fler gamla uppsatser jag hade skrivit. Här är hans kommentar kring min uppsats om mitt sommarlov mellan sjunde och åttonde klass:

"Det är ett spännande grepp du tar när du berättar om ditt sommarlov i tredje person, historien blir mer mytisk och du har en väl utvecklad känsla för dramaturgi – alltså hur berättelsen byggs upp på ett bra och ändamålsenligt sätt.

Det verkar dock som om du egentligen bara har tagit de två första kapitlen ur Casanovas memoarer och bytt ut hans namn mot ditt. Scenen med systrarna i nunneklostret tillhör världslitteraturen och du kan omöjligt slå i mig att du också har råkat ut för detta, dessutom har du ju knappt kommit in i puberteten. Du har en livlig fantasi, den kan utvecklas till en positiv skapande kraft, men just nu upplever jag den som destruktiv. Det är skillnad på fantasi och lögner."

Gubbdjävel, bara för att du inte får ligga ska du inte ta ut det på mig.