Nyss hemkommen från en träff med en ny bekantskap som jag har upptäckt att jag verkligen gillar. Vi har inte umgåtts särskilt länge men jag upptäcker att vi har ofantligt lätt att prata med varandra, samma tankar och humor.

Dessutom skrattar kompisen åt mina skämt, vilket är ett säkert sätt att få min fulla och odelade uppskattning. Någonstans i samtalet pratar vi om folk vi inte gillar, M prickar in poäng efter poäng och jag börjar misstänka att det har tjuvkikats i facit. Någonstans fälls den oerhört fascistoida kommentaren "Det finns faktiskt en poäng med mobbning". Vi nickar utan att skratta. Och beställer in en öl till.

Vi ska nog inte umgås mer. Vi håller här.