Neapel har drabbats av ett oöverskådligt sopproblem. Alltså ett problem med sopor, inte soppor. Regeln om att inte skriva tre likadana konsonanter i rad aktualiseras alltså inte här. Nåväl, man har ett problem med sopor. Jag vill minnas att man nyligen grep en maffiaboss i Neapel, som är Camorrans hemvist. I sammanhanget funderar jag över hur många maffiabossar som uppges vara capo di capi tutti man kan gripa innan det tar slut. Det är ju en i veckan som grips enligt tabloiderna. Den senaste när han besökte Euro Disney.

Ur Tomas Lappalainens utmärkta bok om Camorran:
"Camorran i Neapel är Italiens äldsta maffia. Camorran mördar fler människor än den sicilianska maffian och krigen mellan dess olika klaner är intensivare och mer militärt explosiva än maffiastriderna på Sicilien. Den egendom som staten beslagtar av camorran betingar större ekonomiska värden och fler döms för maffiabrott i Neapelregionen än på Sicilien. På senare tid har camorran moderniserats och lyckats bli en stark kraft i den globaliserade världsekonomin. Camorran är en del av den offentliga kulturen i Neapel – den vill synas och höras."

Jag vill inte tolka in för mycket i dessa olika omständigheter men allt jag har lärt mig om maffian via TV och filmer (och det kan glatt erkännas att det ryms i en fingerborg) är att de ofta är inblandade i transport och sophantering. Till och med Tony Soprano har kallat sig sopsorteringskonsult. Detta leder mig till att ställa följande fråga: har napoletanerna sjävla satt sig i den här situationen, ja det är ju naturligtvis de som slänger soporna men skulle en fungerande maffia hålla ordningen? Camorran fri – rena gator, Camorran fängslad – sopberg? Det är naturligtvis en korkad tanke men det har en viss riktning på kompassen. Det är ett erkänt problem att de etablerade brottsliga subkulturerna (eller det är ju knappast en subkultur om den är etablerad men den ingår ju inte i det offentliga livet) bär ett tvåeggat svärd. Den motarbetar demokratins syften men har samtidigt en stadgande funktion, det fungerar men priset som betalas är en tolerans för våld, utpressning och misär. Ganska överkomligt… Nej, naturligtvis inte. Och jag vet inte om det är detta som är fallet med just soporna i Neapel men det är en obekväm paradox som existerar på många håll i världen, säkert i min närmiljö också. Det var allt, fortsätt verksamheten.