Gud sörjer även för dårarna.

I min barndom fanns det ett persongalleri som bestod av de flesta sorterna av samhällets olycksbarn. Prästgården besöktes av narkomaner, alkoholister, gömda flyktingar, nyfrälsta, Jehovas vittnen, psykiskt sjuka, glada, hofulla, nysläppta brottslingar etc. Vissa av dem var mer eller mindre stamgäster i vårt hem. Särskilt en tant som hette Ebba och som i bästa fall kan betecknas som en schizofrent paranoid bag lady. Eller kunde betecknas, hon är död nu. Det var ett ganska omskrivet brott på 1980-talet när hon mördades. Aftonbladet trängde sig in i vårt kök kommer jag ihåg – min mor blev vansinnig. Det gick tyvärr ett gravt felaktigt rykte på bygden att Ebba hade stora summor kontanter och mediciner hemma. Så var inte fallet. Tre narkomaner bröt sig in hos henne och tog med synnerligen stor råhet livet av henne.

image314

Ebba besökte oss ofta, hon behövde alltid hjälp med något och min far bistod henne alltid. Det gjorde inte så mycket eftersom hon för det mesta var på gott humör men ibland var marorna henne övermäktiga. Då berättade hon hur hon hade utsatts för övergrepp av en viss Grana-Pella och hennes hejdukar. Övergreppen bestod i våld och kidnappning med mera. Någon gång fick hon för sig att jag hade varit inblandad, hon var rasande när hon ringde på vår dörr och trängde sig in för att anklaga mig för att ha kastat pil på henne. Min mor sade torrt att det nog var en omöjlighet eftersom jag hade varit i Oskarshamn hela dagen (vilket jag hade). Det brukade gå till så här, Ebba kom och var upprörd, mina föräldrar talade lugnt med henne, hon fick en kopp kaffe och en smörgås och lugnade ner sig för att sedan skratta och nästan glömma bort varför hon hade kommit.

Ibland slutade det inte lika lyckligt. Hon kunde vara så arg att hon inte alls ville lyssna på lock och pock. En gång hade min mor och Ebba stött ihop utanför kyrkan. Min mor märkte att Ebba mumlade om konspirationer, Grana-Pella och hur de hade varit ute efter henne under natten. Ebba fick syn på min mor och blev alldeles vit av vrede och sprang fram till min mor, höjde sin handväska och började puckla på henne av hela sin själ. Min mor blev något överraskad och konfunderad, hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Ebba fortsatte med anklagelser om ritualer och förföljelser som min mor enligt henne var inblandad i. Till saken hör att församlingens kantor stod på kyrktrappan och såg allt från början till slut. När min mor äntligen fick kontroll på situationen och hade lyckats lugna ner Ebba så att hon gav sig iväg så vände sig min mor till kantorn och frågade flämtande varför han inte hade hjälpt henne? Kantorns svar blev:
– Eh… Alltså… Öh… Jag visste ju inte om hon hade rätt…

  1. Nils

    Nur nebenbei, men varför i den allmäktige förbarmarens namn kom Vittnena hem till er? För att vända upp och ner på kyrkomötet i Nicaea en gång till?

    Gilla

  2. Snaskefar

    Mäster Nils!
    Min teori är att JV i Byhåla missionerar i Bakvatten och att Bakvattnets JV missionerar i Byhåla. Alltså hade de ingen aning om vilket ställe de hade hamnat på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s