Det finns få saker som kan få mig så irriterad som när folk gör sig lustiga över Menlösa barns dag. Att vara utan men beyder att man är oskyldig, inte har något ont uppsåt och så vidare. Av någon för mig outgrundlig anledning skämtade man under hela min uppväxt om att menlös skulle betyda att man var klent begåvad. Var detta kommer ifrån vet jag inte men det gnuggade ganska bra mot mina irritationsknölar. Skiftningen i betydelsen verkar vara allomfattande eftersom man nu har bytt namn på dagen och kallar den istället Värnlösa barns dag. Framför allt om någon var född den 28 december så blev det ett fasligt kackel om vilken otur man hade och att man kanske skulle vara handikappad på något sätt.

Idag uppmärksammar man alltså de barn som Herodes enligt Matteusevangeliet lät döda i sin jakt på den nyfödde Jesus. I Matteusevangeliet 2:18 finns en av de sorgligaste passagerna i bibeln med hänvisning till Jeremia 31:15, "Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.". Det är alltså härifrån ordet ramaskri kommer ifrån. Ett skri som innehåller bottenlös sorg och uppgivelse. Fast skämta på för all del, försök kanske också skänka en tanke till alla menlösa barn som har farit illa under året. Det var allt, fortsätt verksamheten.