Vad kall ni är om handen!

Jag funderar över vilka i min bekantskapskrets jag hade kunnat örfila om de hade varit uppstudsiga samt vilka som hade kunnat komma undan med att örfila mig.

Anledningen till att jag har dessa tankar är att minne från ett par somrar sedan dök upp inatt. Vi var och köpte takeaway, en av tvillingarna som var med hade arbetat inomhus hela sommaren. Han var blek som döden, lite uppkäftigt frågade jag honom om han hade solat i BLEKinge. Hans kvicka respons var en kraftig lavett. Chockad och omtöcknad stammade jag:
– Han gav mig en örfi… Såg ni!? Han… Ha… Såg ni!? En örfil? Han gav mig en örfil!? Mummel mummel, mummel.

Bevisligen kom E undan med att ge mig en hurring den gången. Jag skyller på att jag inte hade förutsett att det var ett giltigt svar på en verbal attack.  Den läxan har jag lärt mig. Plus jamais!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s