Jag blev väckt inatt igen. Jag gillar det inte, särskilt eftersom jag har ett starkt fokuseringsbehov angående vissa projekt inför julen. Jag bor i ett livligt kvarter så det är bara att acceptera men det är störigt, särskilt de gångerna jag inte kan somna om. Vilket sker just nu. Jag gillar inte att bli av med sömn, jag gillar inte heller att lära känna mig själv. Jag har tidigare skrivit om vådan av att vara ensam med sina tankar. I nattens utlämnande mörker, när inget kan dölja dig från dig själv, då kan du bli varse vem du är och risken är att du inte gillar det.

Det kan säkert vara nyttigt att då och då söka stillheten och fundera över vem man är och vad man vill men det är inte dit mina tankar går. Istället fylls mitt huvud av idiotier och fånigheter. Jag ligger i min stora säng, vänder på kudden för att få den svala sidan mot huvudet, stänger ögonlocken och börjar sedan hejdlöst fnittra.

Varför? Jo, för att jag ska skriva en barnbok om en liten apa som heter Nicke Nynazist. Han ska senare söka in till Adolf Hitlers Musikklasser. Han kommer inte hinna till inprovningen i tid och därför ska boken heta "Nicke Nynazist ligger brunt till". HA HA AHA HA HA… eh.. jo… så att… Det var allt, fortsätt verksamheten.