Konversation III.

Jag blev som alltid glad av att träffa honom, det blir alldeles för sällan. Lyckligt viftade jag med armarna och sa:
– Hej S! Det var länge sen!
Han tittade på mig som han alltid gör. Lite överlägset, lite full i fan och en gnutta galenskap. Sedan sa han:
– Det skänker mig stor glädje att din förmåga att konstatera det uppenbara inte har avmattats sedan sist vi sågs.

Jag blev lite irriterad, kanske mest för att jag hade sällskap med mig och att jag inte ville förlora ansiktet. Buttert sa jag:
– Driver du med mig!?
Hans gäspande svar blev:
– Nej, det klarar du så bra själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s