Jag har följt den här historien ett tag i Sydsvenskan. Jag gissar att fadern är kusin till kvinnan som fick kattfnatt.

"Besvikna och med en massa överblivna ägg som pappan i förhör uppgav att han inte gärna ville komma hem med, körde de hemåt. På vägen körde de förbi det äldre parets hus. De hade inget otalt med dem men de skulle ju göra sig av med äggen och parets hus råkade ligga lägligt.
[…]
I de polisförhör som följde poängterar pappan att det bara var sonen som kastade. Sonen uppger dock att även pappan kastat ägg. Dessutom var det pappans idé från början, även om sonen själv inte opponerat sig."

Fäder ska vara närvarande. De ska vara engagerade i sina barns liv och de ska föregå med gott exempel. En kraftig underdrift är att säga denna fader inte riktigt kommer upp i Cliff Huxtable-klass.  Sen finns det en tjuvheder, man tjallar fan inte på sina medbrottslingar.

Många frågor hopar sig, vad gör mamman? Vad serverades till frukost på rättegångsdagen? Vad kom först, idioten eller ägget? Kommer familjen någonsin berätta det här som en rolig historia, kanske på sonens bröllop?