Mea culpa, mea maxima culpa.
Wow. Jag har haft fel kanske, tja… fyra eller fem gånger tidigare i mitt liv. Det här inlägget om Ulrika Schenström är sjätte gången. Jag misstänker dock att både regeringen Reinfeldt och Ulrica läste min blogg natten till idag och bestämde sig för den här linjen. Enbart för att fucka upp min trovärdighet.

Så nu står han där, statsministern, med sina stora ögon – fyllda av passion – och hävdar att det här är den värsta stunden i hans politiska liv. Med detta vill han nog ha sagt att utfrysningen från de "gamla moderaterna" var en barnlek i sammanhanget. Ulrica försvinner ett tag, sen blir hon powerkonsult åt Timbro. Det är synd, jag gillar henne. Hon är en människa, hon är sjukt slipad, hon har byggt de nya moderaterna. Fast hon hade ett jouransvar.