Sitter och tittar på IFK Göteborgs firande av erövringen av SM-tecknet. Varför envisas svensk TV med att göra de här ovärdiga intervjuerna? Rummet är fyllt av småluriga, champagnestinna (underbar känsla förresten) spelare som helst av allt inte vill vara med. Sen börjar de sjunga. De greppar journalistens mikrofon och brölar värre än en hel gymnasieklass som har tagit studenten. Göteborgare jobbar redan i uppförsbacke och sådana här pinsamhetsfrosserier stärker knappast deras varumärke.

Det får mig att tänka på Thomas Wassberg. Ni som är uppväxta med Playstation 2 kanske inte minns honom. Det var en vresig längdskidåkare med mycket snor i skägget. Han vägrade att ta emot Bragdmedaljen 1980 i protest över att en annan skidåkare inte hade fått medaljen 1978. Han vägrade också till en början att emot ett OS-guld som han hade tilldelats i en sekundstrid mot en finne. Wassberg sågade senare itu sin medalj och skickade den ena halvan till finnen. Wassbergs protest ledde  till att man så småningom gjorde om regelsystemet. En skidlöpare som hamnar inom samma tiondels sekund som en annan deltagare hamnar på samma placering.

Wassberg var en Zlatan i trikåer. Trygg och envis. Han kunde uttrycka sig, kort och kärnfullt. Om smärtgräns sa han en gång "Smärtgräns? Den skiter jag i.". Anledningen till att jag kom att tänka på honom var att min favoritreporter Patrick Ekwall frågade en IFK-spelare hur det kändes att vinna SM-guld, han fick svaret att det var "Underbart, klockrent." Inte så fantasifullt, inte något man kommer ihåg. Wassberg fick den frågan en gång efter att ha vunnit ett femmilslopp. Det var en landshövding som frågade honom hur det kändes. Han fick svaret "Åk själv gubbdjävel så får du se hur det känns". Det minns man.

Uppdatering:

Som Ulf mycket riktigt påpekar i en kommentar till det här inlägget så var det inte så att det var Wassberg som yttrade repliken riktad till Landshövdingen, det var den vresige skidåkaren Arthur Häggblad som skulle ha sagt det vid ett SM i Falun. Tydligen minns man inte som man borde. Tack för påpekandet Ulf!

Den uppmärksamme läsaren kanske har märkt att jag inte har ändrat i själva inlägget, jag hänför den omständigheten till min lathet och att mitt inlägg blir ganska obegripligt om jag ändrar – det så att säga förstör skrönan.