Ska det här vara nödvändigt?

Sitter och tittar på IFK Göteborgs firande av erövringen av SM-tecknet. Varför envisas svensk TV med att göra de här ovärdiga intervjuerna? Rummet är fyllt av småluriga, champagnestinna (underbar känsla förresten) spelare som helst av allt inte vill vara med. Sen börjar de sjunga. De greppar journalistens mikrofon och brölar värre än en hel gymnasieklass som har tagit studenten. Göteborgare jobbar redan i uppförsbacke och sådana här pinsamhetsfrosserier stärker knappast deras varumärke.

Det får mig att tänka på Thomas Wassberg. Ni som är uppväxta med Playstation 2 kanske inte minns honom. Det var en vresig längdskidåkare med mycket snor i skägget. Han vägrade att ta emot Bragdmedaljen 1980 i protest över att en annan skidåkare inte hade fått medaljen 1978. Han vägrade också till en början att emot ett OS-guld som han hade tilldelats i en sekundstrid mot en finne. Wassberg sågade senare itu sin medalj och skickade den ena halvan till finnen. Wassbergs protest ledde  till att man så småningom gjorde om regelsystemet. En skidlöpare som hamnar inom samma tiondels sekund som en annan deltagare hamnar på samma placering.

image264

Wassberg var en Zlatan i trikåer. Trygg och envis. Han kunde uttrycka sig, kort och kärnfullt. Om smärtgräns sa han en gång "Smärtgräns? Den skiter jag i.". Anledningen till att jag kom att tänka på honom var att min favoritreporter Patrick Ekwall frågade en IFK-spelare hur det kändes att vinna SM-guld, han fick svaret att det var "Underbart, klockrent." Inte så fantasifullt, inte något man kommer ihåg. Wassberg fick den frågan en gång efter att ha vunnit ett femmilslopp. Det var en landshövding som frågade honom hur det kändes. Han fick svaret "Åk själv gubbdjävel så får du se hur det känns". Det minns man.


Uppdatering:

Som Ulf mycket riktigt påpekar i en kommentar till det här inlägget så var det inte så att det var Wassberg som yttrade repliken riktad till Landshövdingen, det var den vresige skidåkaren Arthur Häggblad som skulle ha sagt det vid ett SM i Falun. Tydligen minns man inte som man borde. Tack för påpekandet Ulf!

Den uppmärksamme läsaren kanske har märkt att jag inte har ändrat i själva inlägget, jag hänför den omständigheten till min lathet och att mitt inlägg blir ganska obegripligt om jag ändrar – det så att säga förstör skrönan.

Annonser

  1. Anonym

    ”Göteborgare jobbar redan i uppförsbacke och sådana här pinsamhetsfrosserier stärker knappast deras varumärke.”Klockrent, ha ha! Klockrent!

    Gilla

  2. Big Z

    Vad som gör medaljstoryn om möjligt ännu bättre är att finnen Juha Mieto (fuskade med att kolla upp honom), skickade tillbaka medaljen eftersom han hade förlorat. Samma skrot och korn…

    Gilla

  3. Snaskefar

    Det påminner lite om Karelin som aldrig tyckte att det han gjorde var en riktig sysselsättning och att han inte var särskilt stor.”Stark!? Skulle jag vara stark!? Far, han är STARK! Men han har ett riktigt jobb, han jobbar i skogen.”

    Gilla

  4. Big Z

    Såg nån dokumentär med Gunder Hägg, där han sa att hans bror var den snabbe av dem. Han jobbade naturligtvis också i skogen. Det är ju en gammal skola, men sådana uttalanden irriterar mig samtidigt som de är roande.

    Gilla

  5. Snaskefar

    Extremt underhållande, det är lite den där mentaliteten ”hålla-på-att-fjanta-sig-i-trikåer-när-man-kan-slåss-mot-björnar-istället.”Hm… Känner nog att jag måste blogga om det här, Erik Axel Karlfeldt har också sagt en sådan där skön grej.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s