Det är en bitter symfoni. Inte bitterljuv.

När nu lillebror Schulman också har slutat blogga, hur tar jag då över brödernas läsare? Eller, Calle har inte slutat egentligen, eller, jo det har han, fast… Äh, han har slutat men fortsätter. Typ. Fast det är inte en blogg, eh… Det är mer som ett nyhetsbrev. Eftersom jag aldrig engagerade mig i brödernas bravader så har jag inte heller tröttnat på dem (som med Filip och Fredrik). Jag följer dock fenomenet med spänning. Utvecklingen måste rimligtvis bli att bröderna gör en kovändning och börjar häckla folk igen på sin nya sajt, Schulmania. Det jag menar är att det inte kan finnas någon, jag repeterar NÅGON, som är intresserad av att bröderna sitter och är snälla på en humorsajt. Det vore totalt ointressant. Åtminstone för de gamar som maniskt har följt brödernas tidigare framfart.

Schulmanbröderna representerar inte rikigt det som jag är irriterad över just nu men de får tjäna som exempel. Jag leker med tanken att kraftigt marknadsföra min blogg och göra den lukrativ. Det skulle kunna gå att tjäna pengar på den här Snaskefarprylen, min blogg är oändligt mycket mer läsvärd än 99 % av skiten som finns där ute. Om jag bara kunde sluta med ordvitseriet. Det är ju ett stört beteende egentligen. En mild form av autism kanske?

Men för att återgå till ämnet. Om en blogg som radar upp vilka plagg som en amerikansk modetidning redan har skrivit om kan locka 10 000 läsare i veckan, varför kan inte mina diamanter få ligga framme på skyltning? Jag har tittat runt på de mest populära bloggarna och det som slår mig är att de oftast är inspirationslösa, illa skrivna och saknar höjd. Vissa undantag finns naturligtvis men i mitt extremt relevanta tycke så är det så att min blogg spöar skiten ur bloggar som länkar till det mest populära videoklippet för tillfället (ja, ja – hon spydde i TV, det stod på Aftonbladets hemsida. Du behöver inte lägga ut det här också). Jag är medveten om att jag har syndat ibland men de gånger jag har lagt upp saker så är det för att de är genuint bra. Jag kan inte förstå hur det kan fortgå. Bara för att du kan betyder det inte att du kan. Eller rättare sagt, bara för att du kan betyder det inte att du ska. Om någon ska så är det jag.

Bitterheten finns, det ska inte förnekas. Däremot kan man aldrig säga att bitterhet är obefogat.

Det var allt, fortsätt verksamheten. Som i detta fall är att sprida Snaskefars evangelium.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s