Det blev lite Jonas Gardellianskt när jag var i mina gamla uppväxtmiljöer.

Det verkar som om det går bra för henne nu. Det fick jag veta när jag träffade mina barndomsvänner. Hon har flyttat, har jobb och familj.

Det verkar som om hon nästan har allt. Utom en uppriktig ursäkt och en bön om förlåtelse från mig för att jag tigande såg på när hon mobbades. Fast den kanske hon varken vill ha eller behöver.