Snaskeblower.

Jag är inte särskilt nationalistisk. Jag kan däremot villigt erkänna att jag är patriot. Jag gillar Sverige, jag gillar att vi har möjligheten att öppna vårt land (i den utsträckningen vi nu gör det) för människor som vill eller är tvungna att komma hit. Jag gillar vår demokrati, vår rättssäkerhet, vår ordning, vår natur, vårt lynne (eller folksjäl om man är med i Götiska förbundet), vår kultur, vårt språk, vårt tafatta sätt att rada upp Sveriges fördelar när vi är nyktra. Sammanfattningsvis, jag gillar Sverige.

Men ibland, framför allt en gång per år, så byts lojaliteterna ut. Royal Albert hall. Last night of the proms. Brittiska flaggor, kiltar, mäktiga körer. När crescendot i Land of hope and glory kommer och miljonpubliken sjunger God who made thee mighty etc. så får jag gåshud. Jag har inte en droppe av imperieblod i mig men när Rule Britannia spelas så får jag en våldsam längtan att stå på ett fartyg, redo att borda ett franskt dito. I år hade jag nöjet att kolla på spektaklet tillsammans med min vän från ett tidigare inlägg. Han säger att TV-sändningarna når hela samväldet, Falklandsöarna och allt det där. Sen muttrar han på allvar att det inte sänds i Indien och i Hong Kong. Mummel, mummel…. Ouck föurut fick inte kvinnour wara meed i köören…

image173

Det är likadant när jag hör Scotland the brave spelas av en säckpipeensemble. Jag hör hur högländerna kallar på mig och klanen MacSnask drar ut i strid för att klyva skallarna på en annan klan för att de har stulit vårt whiskyrecept. Eller snott våra får, anledningen kan kvitta men blodstörsten blir inte mindre. Samma sak när vi kollar på Hornblower, eller Master and commander. His zeal for his king and country kept him warm… Men det går tyvärr snabbt över.

Jag såg nyligen This is England. En film som varmt rekommenderas. Jag hade inte exakt samma upplevelse av konserten idag som jag hade för ett år sedan. Någonstans blir det lite komplicerat. Det finns och har funnits ett annat Storbritannien. Ett som inte kan döljas bakom en lustig mössa eller lite tokigheter under en avslutningskonsert. Intvingat i ett krig som inte kan avslutas. Där terrordåd kan inträffa mitt i Hyde park. Där det trots högkonjunktur finns problem med obehagliga nationalistiska tendenser. Det känns märkligt. Eller så är det precis därför som man sjunger wider, still and wider shall thy bounds be set. God who made thee mighty, makes thee mightier yet.

Ch-Ch-Ch-Check it out som Beastie Boys säger, om du har sju minuter över. Lägg gärna märke till den kvinnliga överstämman i refrängen. Ungefär 4 minuter och 10 sekunder in i videon. Djävla lilla häst.

http://www.youtube.com/watch?v=nMRvZTk7QYE

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s