Mannen som älskade träd.

image139

Min barndom förknippas i mångt och mycket med bokskogar. Vårt lantställe omges av sådana. Vi hade ingen TV där när jag var liten vilket ledde till att jag mycket motvilligt fick röra mig utomhus och bekantade mig därmed med bokskogarna. Det var fantastiskt. Särskilt efter att jag hade läst Sagan om ringen (utan att förstå mer än en tredjedel) och föreställde mig miljöerna som något liknande det som jag hade framför mig. Det fina ljuset som strilande ner och de vackra silverstammarna gjorde att jag kände det som om att jag stod i en katedral eller ett palats. Min farmor tvingade mig också att plantera ett par bokar på tomten som nu har vuxit sig riktigt höga. Det känns som om man har uträttat något. Jag blev alltså helt tagen av skogsväsendet. När jag idag ser bokskogar blir jag lugn och känner en melankolisk harmoni. Det är mäktigt, värdigt, stilla och oändligt vackert. Det behöver inte vara en hel skog, en ensam bok kan också vara ett under, som till exempel den här vindpinade boken i Schwarzwald.

image140

Sen är det ju lite roligt med namnet också. En bok, flera bokar på rikssvenska. I Skåne heter det bögar, och en boksamling kan heta böget – åtminstone på göingemål.  Jag fick nyligen veta att bokfamiljen heter fagus på latin. Fniss. För övrigt kan det nämnas att bokträdets användningsområde är väldigt spritt, det finns naturligtvis en hel möbelindustri men den mesta kontakten som man har med boken är genom glass. Virket har en neutral smak och används därför till glasspinnar. Samtidigt så anser Budweiser att flisor av bokträd ska användas för att ge ölet en lenare smak under lagringen. Boken är naturligtvis populär som prydnadsträd och används i alla sina former i parker och liknande inrättningar.

image141

Därför blev jag lite besviken när min geografilärare på gymnasiet sa att han ogillade bokskogar. Det kändes som om att han ifrågasatte min identitet när jag svarade bokskogar på frågan om vilken min favoritmiljö var. Han kunde dock motivera sig ganska väl. Boken är något av en predator eller parasit. Bladen växer horisontellt och släpper igenom väldigt lite ljus. Detta i kombination med att bokbladen förmultnar mycket långsamt leder till att bokskogen inte är särskilt livligt. Det växer inget under bokarna och i en sådan miljö trivs få andra organismer. Den tränger undan andra trädslag såsom ek och barrträd. Därför är det tyst. Den står där, stolt och mäktig. Men ensam. Går det att översätta till ett mänskligt drag? Jag tror det. Jag tror att stolthet, skönhet och styrka kan dölja en tomhet som finns där längst nere under en vacker yta. Så smular kakdjäveln.

image142

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s