I George Orwells Animal Farm så är katten min favorit. Hon besitter den sluga kappvändarmentalitet som jag avundas och respekterar. Om ni inte kommer ihåg boken i detalj så är det så att katten är den som kan sägas engagera sig minst i revolutionen (förutom åsnan som ständigt muttrar "Donkeys live a long time"). Det är katten som röstar både för och emot att räkna råttorna som kamrater, det är hon som håller sig borta under striderna och det är hon som har vett nog att försvinna innan utrensingarna, ledda av Napolen, startar. Det är oklart om Orwell hade någon särskild gruppering i det ryska samhället i åtanke med sin beskrivning av katten. Helt klart är dock att katten representerar lurendrejarna och de som skor sig i det lilla i revolutionen men som inte tror på saken. Något som alltså uttrycks bäst i följande stycke, min favoritpassage i boken:

The cat joined the Re-education Committee and was very active in it for some days. She was seen one day sitting on a roof and talking to some sparrows who were just out of her reach. She was telling them that all animals were now comrades and that any sparrow who chose could come and perch on her paw; but the sparrows kept their distance.

Jag är helt övertygad om att denna katt har något liknande i kikaren.

Ni kanske har hört talas om katten som tog sig an ett par kycklingungar i Jordanien? Det är ju en vacker tanke och ett glädjande inslag i nyhetsrapporteringen som annars domineras av stenkastning, självmordsbombande, murbyggande och raketattacker. Det som stör mig i den här historien är dock att händelsen har fått människor att dra för stora växlar av det hela. Det är så sött att man får ont i tänderna men det ska inte ses som ett tecken på möjlig fred mellan arvsfienderna.

Det säger kanske något mer om människors natur än djurs dito. Vi kan läsa in tecken där det inte finns några och applicera mänskliga förhållanden på fenomen som inte alls motsvarar den kalla verkligheten. Om man skulle resonera tvärtom så skulle varje fångad råtta, varje slaget byte innebära att det aldrig blir fred. Kalla mig gärna överdrivet skeptisk men jag tror inte att Knesset eller Hamas bryr sig särskilt mycket om att en eventuellt sinnesslö katt kanske har förträngt sina jaktinstinkter. Gulligt är det likväl men jag är övertygad om att katten bara väntar på att kamerorna skall riktas åt ett annat håll, sen blir det McNuggets åt alla.