Jag har en bula på min panna. Den fanns där inte igår och jag minns inte hur jag fick den. Jag har inte bulor lika ofta nu som när jag var en grabb i äppelknyckarbyxor, däremot tror jag inte att tillfällen till bulor har på något sätt minskat. Jag försöker komma på hur jag har fått den, förgäves. Troligtvis har jag fått den i sömnen men jag är ingen "slängare". Jag somnar och sedan ligger jag någorlunda still.

Det känns obehagligt för jag vet alltså inte hur jag har fått den. Och jag gillar att veta saker, mycket av min identitet (hur jag själv uppfattar mig vill säga) bygger på att jag vet saker. En annan blogg jag läser uppehåller sig mycket vid minnen och hur man minns. Jag gör instinktivt skillnad på att veta och att minnas. Jag minns inte särskilt mycket, tror jag. Däremot vet jag saker. För mig handlar det om att veta hur man får bulor och att undvika detta i framtiden. Jag säger inte att det är på något sätt mer värdefullt att veta saker än att minnas. Jag försöker få fram att i just detta praktiska fall så hänger jag upp mig mer på att jag vill veta hur bulan kom till, jag lär minnas att jag har den ett bra tag framöver. Den gör sig påmind varje gång jag tar mig för pannan, vilket med frustrationen över min samtid blir ganska ofta.

Med detta sagt ber jag er ödmjukt att att fortsätta den tidigare verksamheten.