Oslagbar.

Jag har tidigare undrat över hur jag skulle klara mig i ett slagsmål. Med anledning av en händelse i en toakö under gårdagens utgång så har jag idag börjat fundera över de gånger jag borde ha fått stryk. Alltså där jag hade mått bra av en omgång för att lära mig en läxa. Jag har också funderat över varför det är så lätt att på avstånd bedöma andra. Andra tankar som dök upp var faran i att fästa sig för mycket vid vad andra tycker och faran i att inte bry sig om det heller. Det kan finnas en poäng i att man då och då funderar över vem man är och vilken bild man ger andra. Jag kan börja med gårdagens incident.

image96

Efter en katastrofal (i den bemärkelsen att den hade alla förutsättningar för att vara en mogen och belevad tillställning men inte blev det) kräftskiva så gav vi oss ut i natten. Vi hamnade på ett av de få acceptabla ställena i Lund och satte oss ner vid ett bord. Min juniorblåsa gjorde sig påmind och jag gick tillsammans med min vän och ställde mig i toakön. Folk gick förbi oss. Först en kille som inte ens tittade på oss. Jag ställde mig lite bredare för att likt Gandalf mota fan i båten. Som flickan sa. Sen kom det en kille till som säger "Ursäkta!" och glider förbi mig. Jag blir så paff så att jag inte kan säga något. Då dyker det upp en tredje kille som bara går rakt förbi och nu blir jag förbannad. Jag skriker om att det är kösystem hit och att han borde ha levnadslicens dit. Killens ansiktsuttryck är pur förvåning. Han tittar på mig skakar på huvudet och går in på toaletten. Jag tänkte i en nanosekund gå efter honom och verkligen dra ut honom. Jag gjorde inte det. För nu hade jag ändrat position i rummet så att jag såg rakt in i toan. Därinne fanns den längsta pissoaren jag har sett på länge och det var väldigt glest med folk. Det vi stod i var ingen kö, det var en samling vänner som hade samlats precis utanför toan. Jag gick in och bad om ursäkt, det hela var mycket pinsamt. Som en isolerad händelse är inte den här episoden särskilt anmärkningsvärd men den ingår i ett skeende hos mig. Det finns andra exempel, jag ska nu ge det absolut värsta. Jag hade nog slagit mig själv om jag hade kunnat.

image97

Det var för ett par år sedan. Vi kände för att göra något annat än det vanliga. Vi var alldeles för fulla för att styra världen. Vodkan hade gjort oss vackra. Vi gick till ett ställe som vi i normala fall inte brukar gå till. Där var det rajtantajtan. Min tjejkompis MvO och jag fick syn på en kille av sydamerikanskt ursprung. Han var troligtvis indian. Det som sker nu är märkligt. Jag går fram till den här mannen, MvO följer med. Vi har inte kommit överrens om göra något särskilt, vi visste nog inte förrän vi stod bredvid honom att vi ens skulle prata med honom. Det som sedan sker är nog den mest märkliga konversationen jag någonsin har varit inblandad i. Hon säger:

– Vi vet hur ditt folk har lidit.

Jag fyller i:

– Ja, vi har sett Dansar med vargar.
Det blir tyst, jag inser att vi handlat fel på så många sätt så att det inte går att reparera eller förklara. Vi gick därifrån.

Det här skriver jag inte för att locka till skratt, jag skäms fortfarande så att det hugger till i magen när jag tänker på incidenten. Jag skäms också över att denna historia nu tillhör hävderna och att vi ibland berättar den utan att skämmas. Det skäms jag också för, jag skäms för att jag inte skäms.

Mitt uppträdande och min ibland spelade, ibland inte spelade arrogans har aldrig straffat sig. Det borde det ha gjort. Häromdagen fick jag höra ganska osmickrande saker om mig själv, yttrat av folk som jag inte känner. Jag ser ett problem med hur jag marknadsför mig och att folk får korta och intensiva doser av mig som de sedan kan grunda sina uppfattningar på. Thales från Miletos, den förste filosofen sa det bäst: Vad är svårt? Att känna sig själv. Han uttryckte också denna sentens, även om den inte har relevans i inlägget: Vad är lätt? Att ge råd till andra.

Det är svårt att ändra sig. Att få stryk för att jämna ut de värsta kantigheterna kanske hade varit en början. Ni som känner mig ska dock inte ta detta som en uppmaning till att lugga eller örfila mig vid möte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s