När August Strindberg gick i självvald exil började han experimentera med fotografi. Bland annat tog han denna bild av sig själv när han poserar med en värja och skrev på det framkallade fotografiet: Kom an era djeflar så ska vi slåss!

Jag minns inte särskilt mycket från gymnasiets pliktskyldiga genomgång av Strindberg men jag vill ändå erinra mig att Strindberg egentligen inte hade någon grund att fly Sverige. Han hade i och för sig drabbats av personlig konkurs ett par år tidigare men det hade han ridit ut. Det var främlingsskapet och den trångbodda intellektuella miljön som blev hans casus flytti. Lägg därtill en begynnande galenskap. Ekelöf uttrycker det ganska väl i Non Serviam:

Så har jag blivit en främling i detta landet  
men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!  
Jag kan inte leva i detta landet  
men detta landet lever som gift i mig!  

Strindberg flyttade alltså. När jag läste en lista över Sveriges 100 bästa böcker genom tiderna så såg jag att Ondskan av Jan Guillou låg på femtonde plats. Det innebär att det endast har skrivits fjorton svenska böcker som är bättre än Ondskan enligt folkbibliotekens omröstning. Guillous Vendetta kommer på plats nummer 39. Ett Drömspel (naturligtvis av Strindberg) kommer på plats 64. Guillou får med ytterligare två böcker på plats 79 och 90 (Coq rouge och Fiendens fiende).

Jan Guillou skriver spännande böcker, de är lättillgängliga och underhållande. Han är lysande debattör och hans lustmord på maktens figurer är fantastiskt roliga att läsa. Han är dock inte någon stor författare. Just Ondskans förtjänst är väl att den lockar till fortsatt läsning, hormonstinna tonåringar kan säkert bli lurade att läsa fler böcker genom berättelsen.

Jag är av den bestämda åsikten att alla som anser att Guillou är en lysande författare är också sådana som anser att Astrid Lindgren skulle ha fått nobelpriset. Bort det! Nu gillar jag både Guillou och Astrid men deras verk måste läsas som de verkligen är – goda berättelser men inte stora sådana. Utmärkt underhållning men inte bildande. Och vi behöver mer bildning.

Mitt inlägg kommer säkert att irritera en del, ni är välkomna att lämna kommentarer. Förutsatt att ni vet hur man gör.

Jag kan inte riktigt utläsa någon mening med allt detta men jag vet att Strindberg hade flyttat igen om han hade varit i livet idag.