I barndomens långa och dunkla natt.

I barndomens långa och dunkla natt,
brinner små blinkande lyktor.
Som spår minnet har övergett,
medan hjärtat fryser och flyktar.

Här lyser din kravlösa kärlek,
förlorad genom dimmiga nätter.
Och allt som du älskat och smekt,
har gränser som viljan sätter.

[…]

Och med en eller annan kan du skapa ett band,
men de kan aldrig helt och hållet förstå dig.
För ditt liv har du lagt under lyktornas brand,
och ingen skall sedan nå dig.

Tove Ditlevsens dikt "Blinkande lyktor" berör mig. Det är ofta jag funderar på hur jag har formats som individ av upplevelserna i min barndom. Det är inte direkt någon underdrift att säga att barnet är mannens fader. Vi snackade en gång i ett ganska märkligt samtal om de gånger i ens barndom då man inte fick upprättelse. Det kan fortfarande vara så att jag tänker på ett speciellt tillfälle, jag kommer ihåg varenda detalj och det hugger till i hjärtat eftersom såret fortfarande inte har läkt. Oftast handlar det om vuxnas beteende, maktmissbruk och oförmåga att hantera konflikter.

Förutom att jag var ett mycket vackert och intelligent barn var jag ganska livlig. Jag gillade att röra på mig och en gång hade jag klättrat upp i gymnastiksalens ribbstolar innan idrottslektionen hade startat. Det var förbjudet med fara för dödstraff att klättra i ribbstolarna. Vår vikarie sa till mig att komma ner, vilket jag genast gjorde. Jag vill inte påstå att jag var ett olydigt barn, jag gjorde oftast som jag blev tillsagd.

När jag kom hem satte vi oss vid middagsbordet, telefonen ringer. Mamma svarar. Det är vikarien. Mamma säger ja ett par gånger och frågar sedan; kom han ner när du sa till honom? Efter det säger vikarien något mer och mamma avslutar abrupt samtalet med orden "om han kom ner när du sa till honom och inte gjorde om det så ser jag inte riktigt poängen med det här samtalet, vi äter nu, adjö!". Mamma regerar. Det var en tillfällig seger, mamma styrde upp situationen. I efterhand har jag dock blivit mer och mer irriterad, vad var egentligen syftet med samtalet? Varför ringde vikarien överhuvudtaget? Hade hon planerat det ända sen idrottslektionen? Jag hade gärna pratat med henne igen, fast utan barndomens slöja av respekt för vuxna framför ögonen. Det var väl ungefär vid den här tiden jag insåg att vuxna inte alltid agerar på det mest omdömesfyllda viset.  Att de kan vara småaktiga, elaka och missunsamma. Jag fick en mängd exempel på detta under min fortsatta barndom, ribbstolsincidenten var inte på långa vägar det värsta jag har varit med om men det var första gången jag fattade att alla som är över 160 cm inte är att lita på.

I det ovannämnda samtalet radades det upp exempel på exempel när vuxna hade svikit eller betett sig illa på andra sätt. Förvånansvärt ofta var det sådana man skulle ha förtroende för som gjorde bort sig. Lärare, fritidsledare eller tränare. Jag hade gärna delat med mig av vad de andra berättade men tyvärr blir jag för irriterad för att kunna göra det, dessutom är det för mycket att skriva. Med anledning av vårt samtal började jag reflektera över mitt eget handlande. Kommer jag alltid att minnas det här? Kommer jag att tappa tålamodet med någon unge som lider av en bokstavssjukdom? Tiden får utvisa, jag kan bara hoppas.  När jag ändå har er uppmärksamhet:

Fröken E, din alkoholiserade gamla bitterkärring! Att spara en skrivbok som jag hade glömt i min väska när jag stolt plockade svamp till min far är ett stört beteende. Att plocka fram den fläckiga boken på ett kvartssamtal flera månader efteråt och ägna femton minuter om att prata om hur slarvig jag är istället för att redogöra för mina uppenbara framgångar är ännu mer stört. Jag vet inte vad din sjukdom kallas men den kemiska obalansen hos dig är uppenbar. Jag hoppas att du förlägger dina äckliga löständer. Tur att  Terminmother var med på mötet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s