My finest hour.

Min barndomsvän hade en katt, döpt efter ölen Koff. Denna katt sprang bort stup i kvarten och blev lite av en lokalkändis i den småländska småstaden.

Den kunde vara borta i dagar men den dök alltid upp igen, mestadels beroende på att den var försedd med ett halsband där telefonnumret till min kompis var angivet. En dag ringde det från byns kinakrog; katten fanns för avhämtning.

Min vän undrade vad i hela världen katten gjorde inne på kinakrogen, Jag svarar:
– Den kanske tog sig en jamare?

Idiot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s