Dumdryg op. 2.

Min vän E och jag hade ett samtal där vi spelade på fördomar och klichéer. Eftersom det bara var vi två närvarande så tillät vi oss att yttra de mest korkade saker. Saker som vi naturligtvis inte menar och som inte bör repeteras i andra sammanhang. Jag hoppas inte att vi framstår som elitister. Det är naturligtvis inte min sak att avgöra hur vi framstår utan detta avgörs ju av de som eventuellt tar illa upp.

Jag tyckte som sagt att det var självklart att inte upprepa det vi hade sagt, det tyckte inte min vän. E hade ett uppdrag inom Lunds universitet, han gick på möten efter möten och tyckte väl inte alltid att det var det sexigaste han hade varit med om. Ett möte behandlade de sjunkande kvaliteten på grundutbildningarna. E upprepar då på sittande möte vad jag hade sagt till honom mellan skål och vägg.

"Så går det när arbetarklassen sätter sina yngel vid akademien."

Den öronbedövande tystnaden som följde höll på att förtära E. Några av de närvarande talar inte längre, med all rätt, med honom.

Annonser

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s