Till detta är de nödda och tvungna.

Häromnatten när jag inte kunde sova zappade jag mellan kanalerna. Jag hamnade i en dokumentär i stilen bilolycka. Med det menar jag att det egentligen inte tillför något men jag kan inte låta bli att titta. Det var Insider på TV3 och denna gång så handlade det om en bitter grannfejd i nordligaste Sverige. Programmet innehöll allt, skakiga videoupptagningar när överfall skedde, oerhört fult språk och brottslingar på båda sidan fejden.

En av mina största fasor är att hamna i det som jag har börjat kalla för "TV3-land". Rädslan består i att min umgängeskrets eller jag själv helt plötsligt hamnar i Efterlyst, Baren eller som offer i Insider. Helst ska jag då ha tagit telefonlån för att bekosta utförseln av diamanter på grund av ett lukrativt erbjudande via mail eller så har jag rånat en närbutik omaskerad. En lite mer social fasa är att skaffa tribaltatueringar, bandana, spela innebandy med grabbarna och sen åka till Kos och handla Farenheit på flygplatsen för att slutligen åka direkt till en audition för den senaste dokusåpan. Bort det!

Jag har tidigare reflekterat över varför sådana här program görs? Jag tillhör kanske målgruppen men jag och många med mig hatar verkligen verkligen denna typ av "dokumentärer". Egentligen ser jag det som ett sätt att frossa i andras olycka och det finns inte någon finess i berättandet. Min gode vän generalen påpekade dock för mig att programmet kanske medvetet vänder sig till oss men att nyttan finns hos de få som ser det och kanske hade hamnat i samma situation.

Det finns en poäng med att TV3 vågar göra de program som SVT anser sig för fina att göra. Tror man på att healing kan bota svåra sjukdomar,  om man inte känner igen ett pyramidspel eller om man mot förmodan börjar ösa pengar på en person man har känt i en månad så behövs det upplysning som motverkar detta. Bevisligen går folk på dessa saker och TV3 gör en samhällstjänst genom att belysa problemen. Så, om man som jag ibland har blivit lite irriterad över människors beteende i dessa program så får man också komma ihåg att det fungerar som ett preventivmedel.

Snaskefar är egentligen svårt allegerisk mot hästar och jag ska därför kliva av mina höga sådana.

Det var allt, fortsätt verksamheten.

Annons

  1. Nils

    Stenbecksdokumentärernas socialpornografi är ju ett ovanligt sofistikerat sätt att exploatera trasproletariatet. Men framförallt är de nog till för att alla välanpassade individer med oro över att inte behärska normen ska kunna slappna av och tänka ”Ja, men så där jävlig är jag faktiskt inte.” Jfr med ”Älskling, vi dödar barnen!”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s